Andlighet som ersättning för mediciner

De senaste par veckorna har röster hörts angående det "andliga" sättet att få bukt på bipolär sjukdom. (Inte endast här i gruppen, men i flera bipolär-grupper) Man menar att medicinerna är av ondo, och att om man bara tror på något hårt nog så behöver man inte dem. (Gud, Meditation, Spirituellt uppvaknande etc) I flertalet tillfällen har dessa personer gett råd angående detta, till människor som ställt frågor öppet angående mediciner och livsstil. Detta är oerhört farligt. Dessa personer kan inte ta ansvar för det som kan hända om en bipolär person slutar att ta medicinerna som läkarna förordnat. Medicinerna finns till för att vi INTE ska ta självmord eller gå över gränser som vi inte kan hantera, att vi ska slippa åratal av inläggning. Att medicinera är inte problemlöst, det kan ta åratal att hitta rätt styrkor, rätt mediciner, men att bara sluta att ta dem kan leda rakt ner i vår sjukdoms helvete. Att höra att det går att leva utan medicinerna, kan ge direkta skuldkänslor hos oss som verkligen behöver dem för att överleva, inte bara ha ett bra liv. Det är underbart att de som klarar sig utan medicinerna faktiskt gör det, men det kan också innebära att de utsätter sig själva för något riktigt farligt, då de plötsligen kan få skov som tar ifrån dem kontrollen över deras egna liv. Snälla ni, var smartare än så, snälla ni, lyssna på era läkare, ta era mediciner, försök igen och igen tills det blir rätt, men tro inte att någon andlighet kommer skapa frid och fröjd. Och om det gör det - grattis - du är undantaget i regeln. Kram på er alla, ha det BRA! :) <3