Evas födelsedag

Jag tror att vi alla, Evas vänner och familj, tänker på henne extra mycket idag. Hon blir 58 år. Jag har i princip ingen kontakt med hennes man plus familj, så jag vet inte riktigt var hon är nu, och om hon är någonstans alls.

Men idag har jag suttit och tittat på filmer som jag spelade in den där gången då Helena och jag hade tänkt vara vårt farvälbesök. Jag kommer inte lägga upp filmerna här, det är inte Eva som är i filmerna, det är någon annan, en gammal, dement, ful person. Och jag och Helena försöker få henne att sitta ner, eller komma med oss hit och dit. Vi säger, "kom nu, kom nu, kom och sätt dig här, Eva, kom, kom" och jag pratar med henne som om hon vore en liten hund. Det är vidrigt att se dessa filmer, men de är där och jag behöver ibland påminna mig själv om att hon faktiskt är borta. Jag kan inte ringa och gratta, och även om jag skriver på hennes facebooksida så kommer hon aldrig se eller veta om det.

Eva hade så otroligt många vänner och bekanta. Hon var den typen av människa, som folk bara gillade, så där rakt av och direkt. Hon dömde inte andra människor, så som jag gör, hon dömde inte mig, vilket jag också gör.

Och jag kunde inte döma henne, för hon var den hon var, stark, bossig, busig, cool, konstnär, politisk, astrologisk, skrattande, gråtande, en hejare på att bjuda in vänner på middagar där allt var rörigt och fint. Hon hade sina två katter som hon älskade att pyssla med.

Men mest hade hon sin familj. Tore, Eskil och Ylva.

Idag tänker jag mest på er.